RSS
 

Exploratory Testing organiserad av SAST

17 May

I fredags var jag i Malmö och lyssnade på två föreläsningar om exploratory testing som SAST höll tillsammans med Redmind.

Först ut var Pablo Garcia som skulle prata om  “Exploratory Testing och andra strukturerade metoder för Agila projekt”.

Pablo menar att många vet inte vad agilt verkligen är, utan har bara en lös uppfattning av vad det är, baserat på vad de hört från andra. Han säger att de flesta har aldrig läst definitionen av agilt (agilemanifesto.org), men drar sig ändå inte från att säga vad som är eller inte är agilt.

Det står ingenstans att manuell testning inte är agilt. Detta är en missuppfattning många har.

Pablo tog även upp W-modellen, RUP, V-modellen, vattenfalls-modellen och några till som exempel på olika utvecklingsmodeller och vilka för- och nackdelar de hade i exploratory testing.

Explorarory testing (några summerings ord)
Lär dig och gör mycket samtidigt.
Let yourself be distracted.
Cause you never know what you’ll find.
But periodiclly take stock for your mission.

Strukturaliserad testning (några summerings ord)
Svarar på frågorna varför, hur och hur mycket.

Pablo avslutade med att fråga “Vilken metod är bäst?” och menar på att en blandning är oftast bäst.

Överlag tyckte jag att Pablos föreläsning var svår att följa, inte för att vad han sa var svårt eller komplicerat, utan för att det var svårt att följa vart han ville komma med sina argument. Den röda tråden genom föreläsningen var svårt att följa, så den uppfattades av mig som en introduction av olika modeller istället för en genomgång av exploratory testing vilket är vad rubriken och summering antydde.

Nästa talare var Sigge Birgisson som pratade om en metod han varit med att utveckla som heter DET, Developers Exploratory Testing. Idén med DET är att man samlar utvecklarna och ibland kunden för att testa produkten. Genom att inkludera utvecklarna i testningen, så får de en bättre förståelse för vilken typ av fel som kan uppstå och ger även kunder möjlighet att testa och ge feedback om hur de använder produkten.

Sigge talade mycket varmt om hur utvecklare först var väldigt tveksamma om att testa, men att de efter att ha varit med på en session gjorde helomvändningar och fick väldigt mycket ut ur varje session. Föreläsningen hade en väldigt öppen karaktär där vi i publiken var med och frågade eller gav exempel, vilket gjorde det lätt att följa då argumenten och diskussionerna var levande.

Överlag var det intressant att höra om en ny metod som dessutom är svensk. Det var lätt att följa och förstå, även för någon som inte hört talas om metoden förut, utan att föredraget tappade djup.

Man kan läsa mer om DET på Sigges hemsida: happytesting.wordpress.com

 

 
No Comments

Posted in Nätverkskvällar och konferanser, Testning, Uncategorized

 

It’s all about context

10 May

I veckan var jag i Amerikanska butiken i Malmö och såg bilden ovan. “Jaha, det var starka känslor om Audrey Hepburn, hon som annars är så omtyckt.” tänkte jag och tittade vidare.

Så såg jag denna och tänkte, “Jepp, ägaren tycker verkligen inte om Audrey.”.

 

Så såg jag de här och tänkte, “Jo, men den här förstår jag. Speciellt efter hennes framförande av “Happy Birthday Mr President”.”

Men så kom den här…

 

…och jag tänkte att nu tar de väl ändå i lite. Tills jag såg de två sista på väggen med den extra lilla lappen och insåg att detta inte var butiksägaren som uttryckte vad han tyckte om kända människor, om än lite abstrakt här nedan, utan istället hade skrivit “slut” som i att just dom korten var slut, och inte den engelska betydelsen av ordet. :P

Detta visar bara hur viktigt det är med kontext. Hade det inte varit för att jag var i en butik där alla varorna var på engelska och många av skyltarna var på engelska, hade jag inte associerat ordet till det engelska ordet utan utgått från att det var på svenska då vi var i Sverige. Jag pratade med butiksägaren som berättade att det är många som kommer in och börjar skratta efter att ha tittat på väggen ett tag, så detta är ett vanligt fenomen.

Så det är viktigt att komma ihåg i vilken kontext något finns i och inte bara det interna sammanhanget i tex en bild eller hemsida, för detta kan ibland vara lika viktigt eller viktigare.

 
No Comments

Posted in kommunikation, Kul, Marknadsföring

 

Jag ska gå en kurs i testning, ISTQB

24 Apr

Jag har studerat lite testning när jag var student, mest manuell testning och med åren har jag fått möjlighet att göra lite testning här och där. Jag har länge varit intresserad i att fördjupa mina kunskaper ytterligare inom testning och nu ska jag äntligen få en mer konkret möjlighet än enbart läsa om det på nätet.

Den 2-3 maj ska jag gå en kurs i testning. :)

 

 
No Comments

Posted in Testning

 

Exploratory Testing – Q-möte organiserad av SAST

23 Apr

Det har varit lite tyst på bloggen på sistonde, men nu händer det saker!

Jag ska gå och lyssna på lite spännande föreläsningar om testning 10 maj i Malmö. Det är SAST (Swedish Association of Software Testing) som har bjudit in Pablo Garcia och Sigge Birgisson att tala om “Exploratory Testing och andra strukturerade metoder för Agila projekt” respektive “Developers Exploratory Testing (DET)”.

Jag ser verkligen fram imot att gå och lyssna. Det är alltid något nytt som man inte tänkt på som man lär sig på de här kvällarna.

Du kan anmäla dig på SASTs hemsida om du också vill gå.

 
No Comments

Posted in Nätverkskvällar och konferanser, Testning

 

Intressant interface

24 Feb

Film brukar ha kul system och idéer för sina tekniska prylar och jag älskar att se hur filmskaparna tror att framtidens kommunikations och multimedia system kommer att se ut. För några dagar sedan, såg jag första avsnittet av “Bodacious Space Pirates” och såg då ett system som gjorde mig lite nyfiken, för delar av den är utvecklingsbar idag, medan andra inte är det och jag tyckte grund idén var bra. Jag tänkte därför att det skulle vara kul att analysera tekniken lite  och sedan även vidareutveckla idén till ett möjlig iPad interface.

Här nedan har jag skärmdumpar från första avsnittet av “Bodacious Space Pirates”, om ni vill se sekvensen själva kan ni gå till avsnittet på Crunchyroll (gratis och legalt) och hoppa fram till 08:02 där man kan se huvudpersonen använda sig av den.

Interfacet som ni kan se på bilden är en sida i en tidning. Tidningen verkar vara nån typ av digitaliserat system, där man bläddrar med fysiska sidor och varje sida går att manipulera till okänd nivå. Detta är inte första gången jag har ett en fysisk tidning som även är digitaliserad i en TV-serie, man kan även hitta en variant av detta i den klassiska TV-serien “Bubblegum Crisis”. Tidningen är nån typ av mode tidning och även om de i serien inte visar hur man köpen kläderna man ser i tidningen, utgår jag ifrån att man kan beställa på något sätt. Bilderna i tidningen är helt statiska, precis som i en vanlig tidning, tills man “klickar” på ett klädesplagg eller modell.

När man trycker med fingret på en modell i tidningen, så hoppar den upp ovanför tidningen som en 3D modell av bilden som man kan manipulera med fingret genom att få den att snurra, så att man kan se kläderna från alla vinklar.

Om man trycker med fingret på 3D versionen av modellen mot en typ av TV skärm, så “flyter” 3D modellen genom luften till TV-skärmen och smälter sedan in i TV-skärmen…

…där den spelar upp en lite sekvens med modellen där den snurrar runt och sedan gör olika vardags saker som att gå och liknande. Troligtvis så att man ska kunna se kläderna i olika situationer.

Om vi ska analysera systemet lite kritiskt, så är det ett väldigt kul sätt att visa upp kläderna, med ett lätt och enkelt sätt att interagera med en tidning och man kan klart se mervärdet av att kunna manipulera modellen på olika sätt som 3D figur. Det jag däremot är tveksam till mervärdet av, är funktionen som låter dig se modellen i TV-skärmen. Om du redan har tekniken och möjligheten att få upp en 3D modell som “flyter” precis ovanför tidningen, som du dessutom kan manipulera med fingret, varför måste du visa modellen i en TV-skärm bara för att visa en liten video? Inte nog med att du igen gör kläderna 2D, men du kan inte se videon utan en extern TV-skärm. Varför inte bara visa den antingen i tidningen, eller som en flytande skärm ovanför tidningen?

Den här TV-serien utspelar sig långt in i framtiden, men kan vi återskapa tekniken idag? Kanske inte flytande 3D modeller i luften framför oss, men de flesta andra funktioner kan vi mer eller mindre redan producera på en vanlig läsplatta, som t. ex. iPad. Därför tänkte jag att det skulle kunna vara skoj att testa och se hur den skulle kunna se ut på en iPad och hur jag skulle vidareutveckla vissa av idéerna.

Grundkonceptet av en tidning har jag valt att översätta till att du visar tidningssidan med modeller på skärmen och undertill visar de olika sidorna man kan välja mellan, så att det blir lätt att bläddra. Modellerna ska dessutom vara 3D modeller, vilket skulle tillåta läsaren att snurra modellen för att se kläderna från olika vinklar. Denna tekniken finns redan och brukar ofta användas i uppslagsverks appar, just för att låta läsaren få en bättre uppfattning av något.

Om du trycker på en modell, så får du upp mer information om produkterna som visas, vilka färger produkten finns i (kan byta färgen på produkten på modellen), vilka storlekar som finns osv.. Trycker man på en specifik produkt på modellen, visas den sidanom modellen under “Selected Item” och en text om just den produkten med pris och vilken storlek som är vald, kan visas precis under bilden. Vill läsaren köpa produkten, kan de trycka på “Put in Basket”, för att senare när de är redo för att köpa allt de tyckte om, välja “See Basket” för att både se allt de valt men även för att betala. Det finns en annan sak som gör 3D modellerna intressanta för en webbshop eller tidning och det är att man kan programmera en 3D figur att ändra kroppsstorlek. Nere i högra hörnet, har jag lagt till en liten funktion, som heter “My Body”, vilket ändrar modellens kropp till en förvald storlek, med olika parametrar för armar, midja och liknande.

Många som köpt på postorder eller via webbshoppar skickar tillbaka kläderna efter att de fått hem dem eller beställer samma plagg i många olika storlekar för att testa hemma och sedan skicka tillbaka de som inte passade. Om man kan minska antalet produkter som skickas tillbaka p.g.a. att de ser annorlunda ut på köparen än vad den gjorde på modellen på bilden, eller pga storleks testandet, så tar man bort ett stort arbetsmoment från försäljaren som inte genererar några extra intäkter, men även gör köparen gladare då de får en bättre köpupplevelse. Kläder ser väldigt annorlunda ut beroende på kroppsstorlek, benlängd osv. och modeller kan enbart visa kläderna på den typen av kropp som de har. Detta kan göra det väldigt svårt för någon att avgöra om samma plagg skulle se bra ut på deras kroppstyp. Om man dessutom har köparens kroppsmått (lagras enbart lokalt i appen) kan man även generera rekommendationer som skulle passa bra för den kroppstypen, ge råd och ge förslag vilken storlek kläderna borde vara för att passa bäst (beroende på vilken marknad plagget var sytt till, är storlekarna olika. En italiensk storlek 40 är inte en svensk storlek 40). Detta borde även vara ett bra sätt att introducera en köpare som annars hade varit osäker på att handla över nätet, då de får en helt annan visuell feedback på hur plagget hade set ut på dem.

Här är ett exempel på hur interfacet för “My Body” skulle kunna se ut. En bild på modellen, som ändras beroende på vilka mått man lägger till och om man är osäker hur man ska ta ett mått, så trycker man på “Show how” knappen, så visar den på modellen, hur man ska mäta för bästa resultat.

Det finns mycket man kan göra med ett sådant här grundkoncept och mycket är ju beroende på hur mycket tidningen eller webbutiken vill lägga på det. Men en sak är säkert, det hade varit ett kul sätt att handla på!

 
No Comments

Posted in Interaktionsdesign, Kul

 

Många valmöjligheter är det alltid bäst?

09 Feb

Idag hade jag en väldigt intressant konversation med en vän om valmöjligheter.

Min vän var nere för att han måste välja vad han vill göra i framtiden (studier, kurser, lärling osv.) och han känner att han inte har så många valmöjligheter pga hans studiebakgrund och tid han vill lägga på det. Det är inte att han inte har några valmöjligheter, utan att hans valmöjligheter är runt 10-20 istället för 100-200 som gjort att han känner att sig frustrerad och nere. Han är heller inte nere pga inga av de möjliga valen är något han är intresserad av eller skulle kunna tänka sig göra, för det finns ca 5 av dem han tycker ser intressanta ut. Nej, han är nere för att han inte har “många” valmöjligheter och därför känner att han går miste på något.

Mitt förslag att det var positivt för då var det ju lättare att välja, föll inte i god jord, men hans reaktion till det hela fick mig att tänka.

När jag skulle välja gymnasielinje i 9:an hade jag kanske 10 linjer att välja mellan varav bara 2 gav en riktigt bra bas för universitetsstudier, så jag valde samhäll för att det såg kul ut, av de två. Skolan var nästan ett svårare val än linjen och beroende på vilken skola man kom in på så brukade det bara finnas en inriktning man kunde tänka sig, så det sista valen var lätt. Hela valet med vånda och svett inräknat tog kanske 2 veckor.

När jag skulle välja program till universitetet för första gången kommer jag ihåg att jag började fundera och kolla upp 1 år innan studenten och då slutade det ändå med att jag tog ett tekniskt basår efter gymnasiet som ett sätt att vinna tid för att tänka och fundera lite till innan valet. Detta var ju ett av de viktigaste valen i mitt liv kände jag vid tillfället och att hela mitt yrkesverksamma liv skulle baserad på just det här valet. Hem i brevlådan damp det ner ena telefonkatalogs tjocka katalogen efter den andra, från hela landets universitet och högskolor, men även några utländska. Jag var i fullständig panik tills jag valde, och senare startade på Mediainformatikprogrammet i Kristianstad, men varje gång jag fick ett brev som berättade att jag kommit in eller var reserv på ett annat program, undrade jag om jag valt rätt.

Det var först efter jag studerat några år och fått möjlighet att prata med folk som jobbade redan, som jag kom fram till att vad man studerar inte nödvändigtvis alltid har så mycket att göra med vad man faktiskt jobbar med senare och att man faktiskt kan bytta mitt i karriären. Men alla katalogerna, programmen och alla valmöjligheterna, hade ändå en otroligt stor stressfaktor, för jag kommer än idag ihåg just den känslan min vän idag uttryckte om att vara orolig att jag skulle gå miste om något om jag inte kollade och avvägde alla valen.

När jag var klar med min kandidat hade jag 4 valmöjligheter, söka jobb, läsa extra kurser, eller två magisterutbildningar som kunde läggas på direkt på min kandidat. Det här valet var oändligt mycket lättare än mitt första universitetsval och jag tog beslutet på 1 vecka och startade på iComm på Lunds universitet fullt övertygad om att jag tagit rätt beslut.

Man kan lätt illustrera samma problem med en café vistelse. Om jag går till ett café och de enbart serverar kaffe eller te, tar det mig kanske 2 sekunder att bestämma mig för vilken jag vill ha och är direkt säker på att jag valt rätt. Däremot om de serverar 50 olika typer av kaffe, 50 olika typer av te och en uppsjö av olika typer av varm choklad, kan jag försöka välja i en halvtimme. När jag väl sitter vid mitt bord, med drycken framför mig, kan jag ändå ögna menyn och undra om jag valt rätt.

Vissa människor har lättare att sortera många valmöjligheter än andra, men jag tror också att det finns en magisk gräns där valet faktiskt blir mycket svårare, mer stressfullt och där man lätt kan börja tvivla sina egna val.

Både café och skol exemplet har inte något rätt eller fel val, bara ett val. Man kan även fundera på när antal val blir så pass många att det skapar negativa effekter.

Jag har letat i mina kognitionsböcker för att se om det fanns något som kunde förklara detta på ett mer konkret sätt och jag hade faktiskt lite svårt att hitta någon bra teori som förklarar detta på ett tillfredsställande sätt. Det närmaste jag hittat är “The Framing Effect” (Cognition, Margaret Matlin) som säger att när man tar ett beslut där man har något att vinna (rädda liv, tjäna pengar), så tenderar människor att undvika risker, men när man tar ett beslut där man riskerar att förlora något (folk dör, förlora pengar) så tenderar människor att ta risker.

Fast den passar ju inte riktigt. Det kan ju stämma att om man har många val så uppfattar man det som att man har mycket att vinna och därför undviker risk genom att försöka sätta sig in i allt. Fast å andra sidan så förlorar man ju inte heller något egentligen om man väljer kaffe istället för te om man bara har två val.

Om någon har en bättre teori som passar eller funderingar får ni gärna dela med er!

 

 

 
No Comments

Posted in konflikthantering

 

Frukost mingel med Nedermans och Sitecore

07 Feb

I fredags var jag på ett frukost mingel i Malmö, där Nedermans och Sitecore bjöd in för att tala om hur man ökar innehållsvärdet på sitt företags hemsida för besökare och därigenom säljer mer produkter. Jag hade lite marknadsföring på gymnasiet och jag jobbade i ett väldigt marknadsföring och image-drivet företag när jag jobbade för Apple, så jag var nyfiken på vilken typ av approach dom skulle ha och allt nytt jag kunde lära mig. Det visade sig att de hade ett väldigt bra upplägg, så att man kunde lätt följa med och ta till sig teknikerna, utan speciellt mycket bakgrundskunskap. Tänkte därför dela med mig av lite av det som togs upp, så att fler kan ta del av det.

Så, läs och njut av lite ny kunskap!

 

Idag finns många fler kanaler jämfört med för några år sedan.  Därför är det viktigt att lyfta fram relevant information för besökaren. Sätt dem och deras behov först. Det är även viktigt att de olika kanalerna man väljer att använda, samarbetar med varandra. Genom att sätta besökarens behov först, så ökar man värdet på informationen man presenterar för besökaren och därmed ökar deras intresse.

Det är viktigt att jobba mot tre viktiga ledord på sin hemsida;

  • kommunikation
  • pålitlighet
  • engagemang

Bestäm vad du vill att besökare ska se och gör dem tydliga.

Många stirrar sig blinda på antalet visits som en kampanj har genererat och tittar inte djupare än så. De mäter även hur effektiv en kanal är baserat på hur många visits den kanalen har genererat, istället för att hur mycket affärsnytta den genererat. Antal visits är inte intressanta, utan de relevanta, hur många personer har hittat företaget som blivit genuint intresserade av produkterna ni erbjuder.

Vilka kanaler är mest effektiva?

Det är besökare som tillför mervärde som är intressanta. De som man kan sälja till.

Man kan öka värdet av ens hemsida för besökaren genom att personalisera den. Genom att lyfta fram den relevanta informationen för besökaren genom en personalisering, ökar man chansen att besökaren kontaktar företaget/återförsäljaren, men även att besökaren köper ens produkter, då de naturligt kommer i kontakt med vad som intresserar dem, utan att behöva leta.

De tre typerna av  personalisering:

  • rollbaserade (“low hanging fruits”) – nyckelord, stad, kampanjer, (besökaren ser sina närmaste återförsäljare)
  • Implicit person – baserat på hur en besökare har tagit sig till siten. (besökaren kommer från ett hobby fotograf forum, ser hobby kamera tillbehör)
  • Baserat på vem det som är besökaren. (en profs fotograf ser profs kamera tillbehör)

 

Det är viktigt att komma ihåg att folk söker på problem, inte produkt namn. Letar de inte specifikt efter din produkt och har varit i kontakt med dem tidigare, så kommer de att söka på det problem de har, det är därför viktigt att hemsidan speglar detta, så att potentiella kunder kan hitta sidan, men även hitta på sidan.

 

 
No Comments

Posted in Marknadsföring, Nätverkskvällar och konferanser

 

Konsten att få alla med

30 Jan

Jag tänkte jag skulle dela med mig av ett av mina favorit party trick, dvs hur får man alla att vilja vara med och sjunga karaoke. :)

Som ni alla troligtvis vet, så kan detta vara ganska nära omöjligt med vissa grupper, speciellt om det är på eftermiddagen och alla är nyktra. Jag råkar ha en svaghet för karaoke och en fallenhet för att övertala folk att göra saker de normalt aldrig hade kommit på att göra, dessutom tycker jag att det är synd att bara sjunga när man inte kommer ihåg det nästa dag! Jag råkar ha fått mina superkrafter i övertalning genom mina utbildningar inom kommunikation och interaktionsdesign, du vet, hur folk fungerar och hur de reagerar. Måste ju använda min kunskap och det här är ju ett ädelt syfte.

Så, hur får man deltagarna att vilja vara med och sjunga när de säger att de inte vill? Först ska jag förklara en sak som de flesta inte vill att du ska vet, de flesta vill sjunga karaoke eller har inget imot att sjunga, men vill inte göra bort sig. Väldigt få människor jag har mött har en genuin motvilja att vara med och sjunga om andra gör det.

Och där har du tricket. Om du kan identifiera varför en individ eller en grupp inte vill något, så har du även makt att ändra gruppen från att totalt säga nej till att vara med uppe på scen och sjunga tills solen går upp.

I det här fallet med karaoke finns det en ganska rak fram lösning, du går upp på scen först, låt inte nån annan gå upp först, för om de är villiga att sjunga först brukar de kunna sjunga. Vad du sedan gör är väljer den sång i spellistan som är svårast att sjunga, men även låter hemskast om man sjunger fel, och sen sjunger du låten med hela kroppen, så falskt du bara kan, med så många mistag, utsvävningar och annat du kan.

Vad du nu har gjort är att sätta ribban på sämsta sången för kvällen och vartenda person i gruppen ska kunna känna, “ha! Det där kan jag sjunga bättre än!”. Om man har någon i gruppen som är extremt blyg, kan man bli tvungen att lura upp dem först för en duett där de kan gömma sig bakom dina fel, men jag kan garantera att efter det så brukar alla vilja vara med.

Det här tricket fungerar i de flesta liknande fall där det finns risk att göra bort sig, speciellt inför en grupp. Allt du behöver göra är identifiera vad som gör att folk inte vill göra det, och sedan se till att kvällens misslyckande inom det är först på kvällen genom att bjuda på dig själv lite, sen rullar det på.

 
No Comments

Posted in kommunikation, Kul

 

Nu är äntligen hela hemsidan på svenska!

23 Jan

Det har tagit sin lila stund, men nu är äntligen hela hemsidan på svenska och inte bara bloggen. :)

Tog mig en stund att översätta de sista sakerna från engelska, men det är som jag brukar säga: ibland måste man bara sätta sig ner och göra det. :D

 
No Comments

Posted in Allmän

 

Sociala medier – ska man involvera konsulter?

19 Jan

Idag läste jag ett intressant inlägg om att låta konsulter uppdatera sociala medier för företag, som fick mig att börja fundera kring sociala medier, hur företag använder dem och de bästa exempel jag sett av dem.

Väldigt många företag verkar inte har någon strategi eller djupare tanke när de hoppar in i sociala medier och det brukar synas ganska tydligt om man följer dem. Det är kanske därför många företag har så svårt att uppdatera dessa kanaler, för att de inte har en klar bild av vem de talar med och om vad.

Vissa har föreslagit att marknadsavdelningen som ofta är ansvariga för företags twitter och facebook konton, inte borde vara det, utan snarare kundtjänst eller säljavdelningen. Detta tycker jag borde vara helt beroende på vad man vill ha kanalen till. Om kanalen ska vara ett sätt att hålla folk informerade om de senaste erbjudanden ni har eller vilka mässor ni ska vara på, ok, då kan marknadsföringsavdelningen ta hand om det. Om ni vill svara på folks frågor, ha diskussioner med kunderna, eller hitta problem innan de växer sig för stora, låt kundservice ta hand om det.

Det viktigaste är att någon aktivt lägger upp nytt material, svarar på frågor och är aktiv på kanalen. Idag är det många som tar hand om sociala medier “när de har tid” vilket i realiteten är nästan aldrig. Schemalägg sociala medier tid varje dag eller vecka så att det görs något så när ofta, eller lägg ner era twitter konton. Det skadar ert anseende mer om ni har ett konto som ingen kollar, uppdaterar eller svarar.

Visst, det kostar inget att starta ett twitter eller facebook konto och visst är det ok att testa sig fram, men var inte förvånad om effekten inte är så stor, sociala medier precis som andra medier fungerar vanligtvis bäst om man tänker efter först och vet vad man vill.

På mina twitter konton finns det några få företag och individer som är extra bra eller dåliga. Alla som är extra bra, skriver minst 3-4 inlägg per dag, ibland 8-10, men det de skriver är relevant och engagerar läsarna att skriva tillbaka. De retwettar också ganska mycket, men det är deras personliga inlägg som gör att jag upplever dem som bra. En av dem är en författare som reser ganska mycket. Han lyckas skriva om vardagsting som han upplever eller funderar över, på ett intressant sätt där varje inlägg är självstående. Inte en enda gång har han skrivit en kliché om att han bara sitter och dricker kaffe. En annan är ett förlag som använder twitter nästan som en radio dj, de har lekar där man kan vinna böcker om man är snabb nog, de berättar om när böcker kommer att släppas, vilka mässor de tänker gå på och långa diskussioner om vilka av karaktärerna i deras böcker är deras favoriter och varför. Båda lyckas engagera sina läsare och om de måste säga en nyhet två gånger för att försäkra sig om att alla har uppfattat den, så gör de aldrig en klipp och klistra av nyheten, utan skriver faktiskt ett nytt inlägg där de klargör att de säger det igen.

Jag har ett annat företag som jag följer på twitter som är extra dåligt. Företaget är japanskt och tillverkar ett datorprogram. Jag följer deras japanska och engelska twitter konton för att jag märkte att vissa globala nyheter berättade de enbart på den japanska och twitter i iphone har en översättningsfunktion så det är hyfsat lätt att följa. En av anledningarna till att de är extra dåliga är för att de uppdaterar sin twitter ca varannan timme, dygnet runt med mer eller mindre samma 8 inlägg alla dagar. Lite då och då kommer ett nytt inlägg, men väldigt ofta är det samma inlägg. En annan sak de gör fel är att de med jämna mellanrum lägger upp japanska inlägg på sina engelska kanaler och att deras engelska inlägg kan ibland vara oläsliga pga dålig grammatik eller fantasifull stavning. Jag har ett par företag som klipp och klistrar sina viktiga nyheter igen efter några timmar och alla har samma effekt när jag läser dem, ser jag att de är en kanal som gör det, ignorerar jag deras inlägg om jag ögnar igenom mina nyheter lite snabbt, för att jag har klassificerat vissa av deras inlägg på samma sätt som jag skulle banners på en hemsida. Jag har inte den här effekten om nyheten är skriven igen på nytt. Jag tror det viktigaste med inlägg är att de känns färska och relevanta.

Jag tycker om idén med en konsult som hjälper till med sociala medier, inte bara i startskedet, men även i längden kan vara bra, om målgruppen är vanliga människor och inte andra företag. Däremot är det inte något jag tror man ska helt sätta i händerna på konsulter, då du som företag tappar kontakten med kommunikationskanalen och även mister kunskapen. Om man istället har en eller två medarbetare inom organisationen som uppdaterar kanalerna tillsammans med en konsult, så tror jag man får en mycket bättre effekt. Man kan då använda konsulten som ett stöd till medarbetarna, så att de både lär sig medan de arbetar, är insatta i vad som diskuteras och om någon händer, t ex. de blir sjuka eller blir överbelamrad under ett projekt, så kan konsulten se till att det i alla fall kommer ut nytt material ibland.

För att få bästa effekt av ett inlägg på Facebook sägs det generellt att man inte ska uppdatera mer än 1 gång per 3 timmar annars tar man uppmärksamhet från föregående inlägg. Många olika källor på nätet har även punkterat att de flesta försöker hålla sig till 2-4 inlägg per dag, men att denna siffran är väldigt beroende på din bransch och målgrupp. Så hur håller man inlägg färska samtidigt som de behåller sin relevans? Man vill ju inte låta som att man säger samma nyhet om och om på olika sätt. Ett sätt att göra det är att ha flera personer som skriver, de kommer att ha olika infallsvinklar och intressen inom samma ämne, dessutom så är det lättare att be två medarbetare att göra minst ett inlägg per dag än att be en göra mellan 2-4.

Man ska dessutom inte glömma att det är ganska ofta lättare att komma ihåg att göra saker om man gör det tillsammans med någon, lite som att gå till gymmet med en kompis. Många är ju osäkra kring sociala medier eller lätt glömska, så lite hjälp är nog inte fel.

 

 
No Comments

Posted in kommunikation

 
« Older Entries