Melinda Jansson

Många valmöjligheter är det alltid bäst?

Många valmöjligheter är det alltid bäst?

Idag hade jag en väldigt intressant konversation med en vän om valmöjligheter.

Min vän var nere för att han måste välja vad han vill göra i framtiden (studier, kurser, lärling osv.) och han känner att han inte har så många valmöjligheter pga hans studiebakgrund och tid han vill lägga på det. Det är inte att han inte har några valmöjligheter, utan att hans valmöjligheter är runt 10-20 istället för 100-200 som gjort att han känner att sig frustrerad och nere. Han är heller inte nere pga inga av de möjliga valen är något han är intresserad av eller skulle kunna tänka sig göra, för det finns ca 5 av dem han tycker ser intressanta ut. Nej, han är nere för att han inte har “många” valmöjligheter och därför känner att han går miste på något.

Mitt förslag att det var positivt för då var det ju lättare att välja, föll inte i god jord, men hans reaktion till det hela fick mig att tänka.

När jag skulle välja gymnasielinje i 9:an hade jag kanske 10 linjer att välja mellan varav bara 2 gav en riktigt bra bas för universitetsstudier, så jag valde samhäll för att det såg kul ut, av de två. Skolan var nästan ett svårare val än linjen och beroende på vilken skola man kom in på så brukade det bara finnas en inriktning man kunde tänka sig, så det sista valen var lätt. Hela valet med vånda och svett inräknat tog kanske 2 veckor.

När jag skulle välja program till universitetet för första gången kommer jag ihåg att jag började fundera och kolla upp 1 år innan studenten och då slutade det ändå med att jag tog ett tekniskt basår efter gymnasiet som ett sätt att vinna tid för att tänka och fundera lite till innan valet. Detta var ju ett av de viktigaste valen i mitt liv kände jag vid tillfället och att hela mitt yrkesverksamma liv skulle baserad på just det här valet. Hem i brevlådan damp det ner ena telefonkatalogs tjocka katalogen efter den andra, från hela landets universitet och högskolor, men även några utländska. Jag var i fullständig panik tills jag valde, och senare startade på Mediainformatikprogrammet i Kristianstad, men varje gång jag fick ett brev som berättade att jag kommit in eller var reserv på ett annat program, undrade jag om jag valt rätt.

Det var först efter jag studerat några år och fått möjlighet att prata med folk som jobbade redan, som jag kom fram till att vad man studerar inte nödvändigtvis alltid har så mycket att göra med vad man faktiskt jobbar med senare och att man faktiskt kan bytta mitt i karriären. Men alla katalogerna, programmen och alla valmöjligheterna, hade ändå en otroligt stor stressfaktor, för jag kommer än idag ihåg just den känslan min vän idag uttryckte om att vara orolig att jag skulle gå miste om något om jag inte kollade och avvägde alla valen.

När jag var klar med min kandidat hade jag 4 valmöjligheter, söka jobb, läsa extra kurser, eller två magisterutbildningar som kunde läggas på direkt på min kandidat. Det här valet var oändligt mycket lättare än mitt första universitetsval och jag tog beslutet på 1 vecka och startade på iComm på Lunds universitet fullt övertygad om att jag tagit rätt beslut.

Man kan lätt illustrera samma problem med en café vistelse. Om jag går till ett café och de enbart serverar kaffe eller te, tar det mig kanske 2 sekunder att bestämma mig för vilken jag vill ha och är direkt säker på att jag valt rätt. Däremot om de serverar 50 olika typer av kaffe, 50 olika typer av te och en uppsjö av olika typer av varm choklad, kan jag försöka välja i en halvtimme. När jag väl sitter vid mitt bord, med drycken framför mig, kan jag ändå ögna menyn och undra om jag valt rätt.

Vissa människor har lättare att sortera många valmöjligheter än andra, men jag tror också att det finns en magisk gräns där valet faktiskt blir mycket svårare, mer stressfullt och där man lätt kan börja tvivla sina egna val.

Både café och skol exemplet har inte något rätt eller fel val, bara ett val. Man kan även fundera på när antal val blir så pass många att det skapar negativa effekter.

Jag har letat i mina kognitionsböcker för att se om det fanns något som kunde förklara detta på ett mer konkret sätt och jag hade faktiskt lite svårt att hitta någon bra teori som förklarar detta på ett tillfredsställande sätt. Det närmaste jag hittat är “The Framing Effect” (Cognition, Margaret Matlin) som säger att när man tar ett beslut där man har något att vinna (rädda liv, tjäna pengar), så tenderar människor att undvika risker, men när man tar ett beslut där man riskerar att förlora något (folk dör, förlora pengar) så tenderar människor att ta risker.

Fast den passar ju inte riktigt. Det kan ju stämma att om man har många val så uppfattar man det som att man har mycket att vinna och därför undviker risk genom att försöka sätta sig in i allt. Fast å andra sidan så förlorar man ju inte heller något egentligen om man väljer kaffe istället för te om man bara har två val.

Om någon har en bättre teori som passar eller funderingar får ni gärna dela med er!

 

 

One thought on “Många valmöjligheter är det alltid bäst?

  1. Pingback: För många valmöjligheter « Melinda Jansson