Melinda Jansson

Är möjligheter en illusion?

Är möjligheter en illusion?

Svenska tecknare och irländska tecknare. Liknande förutsättningar, men både upplever och verkligställer sina möjligheter helt olika. Hur mycket är motivation och hur mycket är en illusion?

Kan man skapa sina egna förutsättningar?

Jag har länge tecknat på min fritid och några år tillbaka började jag göra små intervjuer med andra tecknare när jag träffade dem på tecknarkonferanser. Det har varit serietecknare jag intervjuat eller talat med på konferanser och av en glad händelse har jag fått möjlighet att intervjua tecknare från både Sverige och Irland, med liknande bakgrunder, ålder och förutsättningar. Efter ett tag började jag se ett mönster i alla intervjuerna som hade en gemensam nämnare, vilket land tecknaren kom från.

Men, innan vi går närmare in på det tänkte jag ge lite bakgrundsinformation om de två grupperna.

Irland har ca 6 miljoner invånare, är en ö i Atlanten, där närmaste granne är Storbritannien. I Irland talar man engelska, men studerar vanligtvis ett till språk i skolan.

Sverige har ca 9 miljoner invånare, är en avlång halvö i överdelen av Europa med Norge, Finland, Danmark och Tyskland som några av dess grannar. I Sverige talar man svenska, men studerar engelska och vanligtvis minst ett till språk i skolan.

Båda grupperna fick liknande frågor, under liknande förutsättningar, men deras grundsyn var väldigt annorlunda. Innan jag pratade med folk trodde jag att de irlänska tecknarna skulle ha det lättare att bli publicerade och nå ut, att de hade fler möjligheter då deras första språk är engelska och därav har en större språkgrupp de kan nå ut till direkt. Jag trodde dessutom att de svenska tecknarna hade mindre möjligheter då den svenska tecknarmarknaden är väldigt liten och det är inte alltid lätt att översätta eller ge ut något på ett annat språk. Det var just här de båda grupperna förvånade mig.

En sak som irländarna nämnde mycket var att man kunde inte bli publicerad eller arbeta som tecknare om man bodde i Irland, de menade på att man var tvungen att flytta till England eller USA för att ha en chans. Många menade att de inte kunde bli publicerade på hemmaplan för att många upplever att serier enbart är för barn.

Svenskarna däremot hade en rolig tendens av att hitta möjligheter på ovanliga sätt, utan att behöva flytta utomlands. En av tecknarna ville bli publicerad utanför Sverige, men fick inte napp på engelska marknaden, så hon fick sin bok publicerad i Tyskland, på tyska, genom att de översatte hennes serie från engelska översättningen hon hade gjort av den. En annan svensk tecknare övertalade IKEA att använda hennes teckningar som tryck. Det är allmänt känt att japanska förlag generellt inte kan kommunicera på annat än japanska och ger bara ut serier på japanska. Därför började vissa svenska tecknare lära sig japanska eller leta kontakter som kunde japanska, så att de kunde få sina serier översatta till japanska. De har varit i kontakt med japanska förlag i några år nu och det är bara en tidsfråga innan en av dem blir publicerad.

Detta är ett bra exempel på hur olika grupper kan skapa sina egna förutsättningar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *